Så känns det idag, ännu en dag. F*n. Jag hatar det här. Vill ju vara stark, vill ju orka... men sen ett tu tre så går det bara inte och tårarna bara rinner. Jag kan inte göra något åt dom. Jag vill inte, jag vill inte vara ensam gravid. Jag vill inte vara en ensamstående mamma med världens sämsta ekonomi. För tillfället så hatar jag pengar... Det kan nog vara både det sämsta och bästa som finns. Jag tror ändå på att pengar inte gör en lycklig men en sak är klar att de underlättar... Det hävdar jag. Gha. Vilken ilska och frustration som kan finnas i en. Helt sjukt. Var f*n gör man av den någongstans? Blir galen. Hatar att ha det såhär, avskyr att inte veta ngt, känner mig så jäkla låst. Vart tog mina val och möjligheter vägen. Allt skulle va så j*vla annrolunda. (Ursäkta alla svordomar o hoppas att inga barn läser)

Har varit iväg med mamma och pappa en sväng till IKEA och Biltema. Min bil har blivit lite ompysslad och fått nya torkarblad, dom gamla var helt värdelösa. Pappa köpte låsolja till mig, tyckte väl inte att mitt sätt med varm vattenpåse var den mest optimala lösningen så nu är jag laddad inför mer minusgrader.


Nä det lutar nog åt en skogspromenad för att komma ut, ut och bort och bara skrika. I morgon är det en annan dag!

Jag kom precis på att det börjar en ny vecka idag. Det närmar sig... Ibland känns det som det går alldeles för fort och vissa dagar känns det som att det är en evighet kvar.

Du är på dag 204 av 280. (72,9%).
Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 0 fulla dagar (v29+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 12 jun 2009
Du har 76 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen:
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.

Barnet:
Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.

(Källa: www.familjeliv.se)

Det här är nog första helgen som jag inte har bokat upp mig från morgon till kväll. Känns lite läskigt måste jag säga, men det visar sig vartefter dagen går att det löser sig iaf. Har varit och klippt mig på förmiddagen. (Lite segt att gå upp, men vad gör det... hihi) "På håret" hade 15 årsjubileum, massor med folk. Är jättenöjd med min klippning och färgning. Kan varmt rekomendera min frissa Anna, hon är bäst. Bokade en ny tid till mån 25:e maj. Hoppas krumelur inte har hunnit titta ut...

Igår hade jag massor med sammandragningar, vilken känsla. Det är verkligen något som man aldrig upplevt förut och det går liksom inte att jämföra med ngt. Idag har jag bara kännt ngn.


Ang. rubriken så är det citat från "mina" söta barn på jobbet. Varje dag när vi pratar om vilken veckodag det är så kommer den kommentaren upp. Är glad att vara på jobbet igen. =)

Ringde försäkringskassan idag, igen. För det första så hamnade jag hos en jätteotrevlig växeltelfonist som typ avbröt mig innan jag ens hade hunnit berätta vad saken gällde. Vips, så var jag bara vidarekopplad. Ok fine, "du har plats 23 i kön". *suck* Gick ändå ganska snabbt måste jag säga. En annan tjej svarar, förklarar mitt ärende som då är: Min chef har redan skickat in utlåtande om omplacering, men att det inte verkar vara registrerat hos försäkringskassan. Då får jag till svar, "Oj, så tokigt, det kan inte jag hjälpa dig med, jag kan inte se statusen i ditt ärende. Det kan inte jag göra härifrån." *mutter mutter* "Men jag ska ta kontakt med min kollega och så får hon höra av sig till dig" Jaha? Sen var samtalet slut. Nu vet jag ju iaf ingenting och när kan jag förvänta mig att få svar från "kollegan". Varför inte bara hänvisa mig till rätt person från början? Varför inte skriva ut i brevet som jag fick hem VART jag ska vända mig. *morr*

En sak "klar" iaf. Nu är det bara att uppdatera era mobiler, adressböcker etc. Fick besked från skatteverket att namnbytet gått igenom.

Tips till alla er gravida och andra som är intresserade förstås. =) Så coolt att se vad som händer i kroppen.

http://www.umm.edu/pregnancy/000088.htm

                                                           

    

Trevlig kväll med Anna & Jenny.
Nu; huvudvärk, migränanfall på gång. 2 panodil. 1 stort glas vatten. Sängen. God natt!

Hittade en artikel som jag fastnade för. Skön känsla, jag är inte ensam om att ha råkat ut för detta. Tips till er som kanske läser och befinner er i en liknande situation.

"Klandra inte dig själv för det som hänt. Det är inte en bra man som överger en gravid kvinna, oavsett vad du sagt eller gjort"

http://www.slideshare.net/himlamaja/gravid-presentation

 

Har postat brevet till f-kassan om varför jag varit sjuksriven, hoppas på att få pengarna därifrån snart. Tack syrran för hjälpen!! När vi ändå talar om f-kassan så fick jag ett annat brev gällande havandeskapspenningen. Komplettera din uppgifter! Börjar snart tro att de bara krånglar till systemet så att människor inte orkar och ger upp. Iaf, ringde barnmorskan idag som ska skriva ett utlåtande om mina foglossningsbesvär och sedan är det bara att vänta på att chefen kommer hem från sin semester. Behöver ett utlåtande om omplacering, igen... Min kära vän och kollega blev dock direkt nekad till HP. Hur tänker dom?? Förstår dom inte vad det innebär att vistas på en förskola en hel dag. Så jag får väl vänta och se om mina kompletterande uppgifter har ngn verkan. (Tror ju inte det...) Blä vilket tråkigt inlägg. Mest för min egen skull att skriva av sig tror jag. =)

Det går verkligen upp-och-ner hela tiden... Just nu är det bara ner. Eftermiddagen har varit hemsk. Har fått kämpa med tårarna. Ledsen över att mitt liv inte blev så som jag hade tänkt, ledsen över att jag inte kan göra ett j*vla skit åt situationen, ledsen över att ngn annan bara kan rasa samman mina drömmar och jag kan bara se på, ledsen över att aldrig aldrig aldrig få bli den familj så som jag har önskat och velat sååå länge, ledsen över att min man-sambo-bästa kompis sedan 9 år är borta, ledsen över att inte ha ngn att dela den här graviditeten med, att inte ha ngn vid sin sida som gläds och längtar, ledsen över att bli lämnad för ngn annan. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och övergiven. (Vet att ni finns där mina vänner och familj, men det här är en annan slags ensamhet) Det gör såå ont så ni anar inte... det var inte såhär mitt liv skulle bli. F*n. Kan inte ngn bara väcka upp mig ur den här sjuka mardrömmen?! För det här händer bara inte. Man gör bara inte såhär mot ngn.

Dags för ett tidigt inlägg. Sitter och äter frukost. Ska hämta kära syster yster från tåget ikväll. =) Bytte därför till mig stängningspasset på jobbet så kan jag åka direkt därifrån.

Det verkar som om Krumelur och jag har samma dygnsrytm iaf. Sover/inaktiv hela dagen och sen vid åttatiden händer det grejer. Ganska likt mig. Städade färdigt igår kväll vid 11. Insåg dock att dra fram dammsugarna kanske inte riktigt var det grannarna skulle uppskatta som mest. Men kl. 9 nu på morgonen borde väl vara ok... hoppas det.

Vilken dag.

"Lina, jag gillar dig"
"Jag gillar dig oxå" (klapp på kinden)

"Lina, jag har saknat dig"
"Jag har saknat dig oxå" (mys vid sandlådskanten"

"Hej det var länge sedan"
"Ja, det var det"
"Ja, ***** pratade om dig hemma igår"

"God morgon"
"Hur är det?"
"Jo, bättre"
"Jag ser att magen växer!"

Barn, föräldrar och kollegor. Att faktiskt få känna sig omtyckt och saknad. Vad mer kan värma ett brustet hjärta?! Perfekt medicin.

Började dagen rätt segt. Fastnade vid datorn en stund. Uträttade lite saker på min att-göra-lista. Känns skönt när man sakta men säkert kan bocka av en sak i taget. Söta Jennie ringde och sa att hon skulle komma förbi. Satt ute i solen och åt glass. Riktiga vårkänslor när flugorna flyger omkring och solen värmer. Joar sov sött i vagnen så länge.

Vid lunch behagade posten att dimpa ner och därmed alla räkningar. Finns det ngt mer frustrerande när man bara ser hur månaden går och det sakta men säkert fylls på i räkningshögen? Ett brev var från försäkringskassan, gha en miljon frågor om varför jag varit sjukskriven. Jag som trodde att läkarintyget hade bevisat och gjort det hela klart och tydligt. Men icke. Blir att fylla i och hoppas på att få pengarna därifrån ngn gång... Fick en riktigt dipp där ett tag, ringde pappa och pratade bort en stund. Efter lite goda råd så kunde jag samla mig och vara lite praktisk igen. Det går lättare då. Praktisk och arg är den bästa kombinationen.

Var och handlade idag och hela tiden påminns man om saker som bara gör så ont. Att se familjer tillsammans göra en så simpel sak som att åka och handla. Planera. Väl hemma var jag för nyfiken på Jennie och Antes nya lägenhet. Åkte dit och pratade bort en stund och började ta bort något konstigt hyllpapper som de envisats med att sätta på hyllorna i garderoben. Till vilken nytta liksom??

Upptäckte ngt kul idag oxå, låg på rygg i sängen och pratade i telfonen ett tag. Rätt som det är så rör sig magen, man liksom ser hur något snabbt buktar ut och sedan försvinner lika snabbt igen. Hehe. Det spökar. =) Fot eller hand kanske?

Borde verkligen bege mig till sängen. Dags att försöka sova. I morgon är det jobbet som gäller igen. Jobbigt, skönt, lite läskigt. Har ju varit borta ett tag, samtidigt som att få träffa barnen och kollegorna igen ska bli skönt.

Den enda anledningen till detta inlägg är för jag vill att sanningen ska fram. Ibland kan det ju vara lite si och så med det, med tanke på vart man bor… Ni ”härifrån” förstår säkert vad jag menar. Samtidigt kanske min historia kan göra att fler faktiskt orkar gå igenom det jag tvingas till att göra nu.

 

Jag är sårad, ledsen, knäckt, bedragen och jag känner mig såå lurad. Smärtan som bor inom mig kan inte med ord beskrivas. Jag har aldrig upplevt ngt sådant i hela mitt liv

 

*Jag är gravid (igen, och allt ser bra ut den här gången)
*Han var otrogen mot mig (jag gravid i v. 17)
*Utkastad av mig
*Nu har han bestämt sig för att ta ut skilsmässa efter 9 års förhållande
*Han lämnar mig för någon annan (jag gravid i v. 28)

 

Kan också tillägga att det finns fler punkter och omständigheter som jag bra gärna skulle vilja nämna här men… de frågorna hänvisar jag vidare.

 

Kämpar nu ensam vidare med min mage och graviditet. Försöker att rikta min ork, styrka och hopp mot den 12/6 när Krumelur beräknas titta ut.

 

Good bye my lover, good bye my friend… Jag har aldrig blivit så sårad och knäckt i hela mitt liv. När man behöver någon som mest, när man litar på någon som mest.  Fy f*n för dig och hur du har behandlat mig.

 

PUNKT.

Nu tänker inte jag vara tyst längre!

Ett stort stor tack till alla mina vänner och familj. Ni vet vilka Ni är och jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för er just nu. Det är så stort!!! Jag hoppas att kunna ge er lite tillbaka någon gång, men det blir svårt med tanke på vad jag får. =)


*En vän är den som lyser upp när hela världen har slocknat

* Till en vän kan man komma bjuden i medgång och objuden i motgång



TACK!