Idag har varit en lugn dag. Jag har inte varit på topp. Kännt mig allmänt konstig och huvudvärk. Inte bra. Alicia och jag har därför inte gjort många knop idag. Behövs inte heller iofs. Räcker alldeles lagom med att bara mysa. Tänkte att jag i alla fall skulle masa mig iväg på en promenad. Kom bara till fotbollsplanen, ingen ork liksom. Satte oss på en bänk och tittade på matchen. Alicia orkade inte ens med första halvlek... somnade sött i vagnen. Hon sover nu men jag har bestämt mig för att bara strunta i alla måsten ikväll. Det får vara.

Hittade några söta bilder på en sovande Alicia. Det märks att hon vill ha något nära och gosa med när hon ska sova.

Igår kändes som en mycket bra dag. Trevlig dag med Alicia och en jättemysig fredagskväll hemma hos Martin och Martina. Tycker det är lite roligt att kissarna är så skeptiska till det som jag släpar med mig dit... =) Vi åt god mat och Ben & Jerry´s glass till efterätt. På TV:n blev det "Män som hatar kvinnor". (Jennie jag vill väldigt gärna se den en gång till. Du vet hur trög jag är när det gäller film...) En läskig och bra film på samma gång. Alicia somnade sött på soffan i vanlig tid med nappen i munnen. Bara att flytta över henne när jag kom hem. Dessutom hade vi sovmorgon i morse. Mmm.

Dagen har vi spenderat med mormor och morfar. Vi hamnade på Svintuna marknad. Mamma och jag gjorde ett roligt fynd i form av kulor som ska blötas upp i vatten. Kan sedan användas till dekoration, bild kommer senare om jag lyckas. När pappa var "barnvakt" till Alicia dukade jag och mamma i ordning till kräftfest.  (Alicia sov på soffan och pappa tittade på finnkampen...)

Alicia sov hela natten. Väckte mig halv åtta i morse. Lyx! =) Nä, allt är inte en dans på rosor men efter en natts sömn känns många saker betydligt bättre. Håller på och tvättar, diskar och städar. Så typiskt mig att börja med allt på samma gång . Samtidigt som jag vill ju passa på och göra allt när Alicias pappa är här. Då har jag ju mer tid själv sedan. Nu blir det duschen och pyssla om sig själv lite. Jag har ju numer 40 naglar att ta hand om... =)

Liten tjej sover nu iaf. Först bara övertrött, gick inte att lägga ner. Magknip... Somnade. Vaknade. Skrek. Bära runt. Somnade. Vaknade. Åt lite... somnade. Vaknade och kräktes. I min säng... Där någonstans blir man smått uppgiven. Efter en hel dag är det så lite som krävs. Visst att jag får hjälp, men med små bebisar händer inte allt på inbokade tider... Samla ihop sig och torka bort tårarna. Bita ihop. Ta hand om skrutt. Efter ett bad så var Alicia nöjd. Dunsade ner i soffan med plutt på magen. Efter en stund började ögonen att falla ihop, somnade bredvid mig på soffan. Struntar fullkomligt i att det inte var i sängen... Det gick iaf bra att flytta över henne till sin säng.

Låg i sängen och bara snurrade. Såå trött egentligen. Helt slut. Så frustrerande att känna så men ändå inte kunna sova. Två steg fram och ett tillbaka. För tillfället ett stort tillbaka. Varför kommer sorg och tankar på kvällen när man ska sova för?! Att bara ligga på kudden och stirra rakt fram, man märker knappt att tårarna bara rinner. Minnesbilder som bara far genom huvudet. Måste dom komma? Måste man plåga sig själv med dom. Bara tanken på julafton (lång borta jag vet) får mig att må illa. Mina drömmar. Vad hände? Finns dom?

Ilskan tar fart. Allt bara känns så orättvist. Känns som att ibland kommer allt bara över mig. Att jag slås av allt som hänt. Fattar jag?! Ibland undrar jag... Vissa bitar som jag trodde var färdigbearbetade bara kommer tillbaka. Varför?! Ska det vara så? Allt jag önskar är EN ENDASTE DAG där jag kan få slippa dessa tankar. En endaste dag där det liksom inte finns. En endaste dag... För så är det inte. Varje dag finns det där. Varje dag. Ibland är jag stark och ibland inte. Men det spelar ingen roll på vilket sätt. Varje dag, länken kommer alltid finnas. En klok människa sa att man lär sig leva med det. Just nu klockan ett mitt i natten känns det overkligt. Sorgen är inte över den som valde någon annan. Sorgen är över situationen. Hur allt blev. Hur allt kommer att bli. En del ovisshet håller på att göra mig galen...

Ibland känns det som ingen förstår. Att det som finns på djupet inte syns utåt. Men likväl så finns det. Ja, jag ler. Jag skrattar. Men, det betyder inte att allt är borta. Det finns med mig varje dag. Ibland känns det som jag håller upp någon jäkla fasad. Till vilken nytta?! Inte för min skull iaf.

Finns så mycket som jag egentligen vill säga. Förklara. Beklaga. Skrika ut. Det får bli till dagboken istället. Det här är en blogg som vem som helst, när som helst kan läsa. Jag har ju valt att ha det så och vill man inte att någon ska läsa så ska man väl inte skriva det?!

Älskade vänner och familj. Ni vet. Ni vet att jag har upp och ner dagar. Ni vet att jag vänder mig till er när jag behöver. Att ni vet att jag klarar mig. För det gör jag. Aldrig att skiten ska knäcka mig. ALDRIG.

Allt jag önskar är en dag. Kommer den dagen någonsin att komma?!

Ett dunkande huvud, borde göra något åt det. Snarast. Ett migränanfall på det här är det sista jag orkar med. Jag måste finnas där för Alicia när hon vaknar.

Vaknade klockan sex av att Alicia låg bredvid mig i sängen och viftade, pratade, log och viftade lite till. Det gick inte att få henne att somna om. Det blev morgonmys i soffan för vår del och sen somnade både hon och jag sådär vid 8 igen. Hon på min mage, vaknade alldeles genomvarm. Mysigt i alla fall. Nu ska jag passa på att laga mat!? Det ni. Anna och Wilma kommer på besök.

Alicia och jag har skjutsat Camilla till tåget nu... Det blir så tomt. Känns alltid lika konstigt att bli ensam igen. Alicia har somnat om i sin säng nu och jag känner mig bara rastlös. Lite tycka-synd-om-sig-själv-stund och sen är det bara att rycka upp sig igen. Älskade lilla Alicia, tur att jag har dig.

Igår kom Camilla till Alicia och mig. Det blev fredagsmys på hög nivå. Taccos, Postkodmiljonären, friidrott och mys i soffan. Idag var vi på Regna marken. Alicia fick en jättesöt jordgubbsmössa. Vagnen blev kvar i bilen så skrutt åkte runt på min mage. Riktigt nöjd, somnade efter en stund.

Glass-suget blev för stort så vi bestämde oss för att åka till Söderköping. Ganska mycket folk då det visade sig varit någon uppvisning och vi möttes av en båt på land. Större delen av parkeringen var avstängd men vi hittade plats lite längre bort. Efter lite fotografering (som alla andra...) så gick vi bort till Smultronstället. Mmm. 

Jag surfade in på Camilla Läckbergs blogg och såg att det gick att förbeställa Fyrvaktaren. Som jag har väntat på den boken... Så nu väntar jag med spänning på min signerade bok som är lovad att dyka upp på releasedatumet. Hoppas det stämmer.

Precis hemkommen från Norrköping. Varit på bio med Elin och sett Sommaren med Göran. Helt min stil och humor. Bästa filmen på länge. Liten skrutt var hemma med sin pappa. Blandade känslor att lämna och åka iväg. Kändes tomt, som jag hade glömt något. När filmen väl rullade igång var det lättare att slappna av. Lite komiskt att bara packa med sig en liten handväska och gå. Är van att släpa med mig betydligt mer... =)

Igår var Alicia och jag hos Emma, Tony och Alma. Slapp och skön eftermiddag och en trevlig kväll i Augustifestens myller. Dock var fyrverkerierna en miss... Jag hade inget minne av att det skulle smälla så som det gjorde. Det blev barnvagnsrace därifrån...

Fy sjutton så vidrigt... Ryser fortfarande. Vart kom den ifrån? Dessa äckliga vidriga kryp. Var ju tvungen att fånga aset oxå, då har den mage att smita iväg... Blä. Jag verkligen avskyr dom små äcklen. Vad skulle jag göra... springa därifrån och gråta?! (Helst.) fy fyf fy. Den var inte sådär miniliten heller. Äcklig svart sak...

Nu har jag nog lekt färdigt med bilder... dags att sova. Ska kika i skåpet om jag hittar någon mer bok. Det lockar inte att för 4:e gången börja i "Män som hatar kvinnor". Jag kommer ju ingenstans i boken. Har aldrig riktigt kommit in i den. Kanske slutar med den iaf. Vi får se. God natt!

Känner att jag mår rätt så bra för tillfället, många bitar faller på plats och Alicia och jag börjar nog hitta vår vardag.  Det som också känns väldigt skönt är att det känns som jag har tagit ett steg till i processen.  Saker som skulle ha knäckt mig för bara ett par veckor sedan kan jag hantera på ett helt annat sätt. Glädjen när jag insåg det  var enorm.  Kanske fanns någon mening med att jag letade fram just den pocketboken?!

Det som fortfarande spökar är ekonomin. Det är väl nu om någon gång man behöver sin lön... Jag har svårt att anpassa mig tror jag. Svårt att ställa om när man är van vid något annat. Känner mig själv alldeles för väl. Jag lyckades bra då när jag blev själv och har därför bestämt mig för att ta tag i samma metod som jag använde mig av då. Skriv upp allt, spara kvitton och handla med kontanter istället för kort. Jag ska väl inte klaga egentligen, vet att många många fler har det sämre. Men riktigt frustrerande att inte ha koll och den kollen tänker jag skaffa mig, nu! Det är bara att inse fakta!! Låter enkelt men himla svårt...

Idag har vi haft en lugn dag. Tjejen sov hela natten. Vaknade första gången kl. 7.00 men då trodde nog liten att hon höll på att svälta ihjäl... =) Dagen fortsatte med massor med mys,  en promenad, under protest då Alicia inte förstår meningen med att behöva ligga ner i vagnen, vaken... hemska tanke. Blev att bära runt skrutt på armen då bärselen låg kvar hemma.

Det blev en seriös springtur idag också. Ojoj, men man måste ju börja någonstans. Tänkte öka på sträckan lite tills nästa gång. Vet inte om det är bra eller dåligt att vara så envis som jag när jag ska springa. Har jag väl bestämt mig så springer jag tills det känns som jag ska falla ihop... vägrar att stanna och gå. Benen känns sådär lagom trötta, undrar hur dom känns i morgon!?

Var ute och gick själv idag, när jag kommit halvvägs var jag bara tvungen att prova om jag fortfarande kunde springa... =) Det gick! (Tur att ingen såg..) Känns ändå skönt att börja få tillbaks sin kropp på alla sätt och vis.

Nyss var Alicia och jag på babysimsinformation. Liten skrutt är dock för liten för att börja nästa vecka så vi satsar på att börja i slutet av oktober. Då kan även Alma följa med. Efter mötet våldgästade vi Martin och Martina. Alicia ser på friidrott med dom nu och jag passar på att betala räkningar och blogga lite.

Så låst man blir... Värsta åskovädret och sen hade jag ingen tv och inget bredband. Felanmält nu iaf... Hur klarade man sig förut utan internet?! Jag märker tydligt hur beroende jag är. Ingen blogg, ingen maill, inga nyheter, ingen tv-tablå (behövs iofs inte när jag ändå inte har någon tv) inget tradera... missade en auktion tom...

Sitter hos Jennie nu, abstinensen blev för stor. Igår hämtade jag Ida och Anni i Norrköping. 2 stora duktiga tjejer som hade åkt bussen dit alldeles själva!! Vi har badat en del, sista chansen för säsongen, så i eftermiddags var det poolparty.

Jaja blir inte mer än såhär... bilder får vänta.

Jag ska erkänna att jag shoppat en del Bamsekläder på tradera sista tiden. En Bamsetok som jag är så vet jag ju vad de flesta figurerna heter. I alla fall dom vanligaste. Men... det gör det hela lite komiskt när jag läser annonserna. Skuttelina, Huskatten, Bamselina... Dessutom kan figurerna fått byta namn med varandra... Hallå liksom, kan folk ingenting. =) Så, nu är det dags att träna namn.

Tjoho. I torsdags fick jag ett ryck. Fick bara sådan lust att åka iväg. Bort! Ha kul. Semester! Sedan tänkta jag; Varför inte?! Jag tänkte inte bara sitta hemma och vänta på att det skulle bli söndag. Surfade snabbt in på SMHIS hemsida och sedan ett snabbt klick till Västerviks turistinfo. Efter några rundringningar fick jag napp och bokade ett rum. När lillskrutt somnat packade jag i ordning, gjorde matsäck, duschade, städade och packade bilen. På fredag morgon var det bara att åka. Tidigt... Känns ändå som ett bra beslut att åka 06.30. Ingen trafik. Vi stannade strax innan Gamleby och sträckte på oss. Alicia tyckte det var hög tid för frukost. En liten paus och vidare mot Västervik. Det blev centrala delarna av staden hela dagen. Efter att ha kört (irrat) runt några varv hittade vi fram till "Resanderum". Skulle beskriva det som ett Vandrarhem fast det fanns lakan och att man slapp städa själv. Helt okej, men jag bokar inte ett rum utan närhet till toa nästa gång. Alicia var måttligt road av att bli medsläpad dit. Kunde ju inte lämna kvar henne på rummet och utanför kändes också helt fel. Att lägga henne på golvet var inte att tänka på... Hur gör man liksom?!! =)

På kvällen åt vi god middag på stan. Black and White. Det var så gott och så trevlig personal. Han fixade bra plats åt både mig och Alicia. Kunde verkligen njuta. Bara sitta och titta ut över vattnet. Lagom till sista tuggan vaknade liten och tyckte att vagnen var den tråkigaste platsen i hela världen... Mammas knä var mycket bättre.

Idag har vi strosat runt på Lysingsbadet hela dagen. Kände knappt igen mig. Såg inte ut som sist. Minigolfbanan såg ut att vara hur kul som helst. Vill prova!! Alicia har varit såå nöjd hela dagen. Ätit, sovit och legat och sprattlat på en filt vid vattnet. Jag har t.o.m. hunnit läsa lite. Det trodde jag inte. På hemvägen blev det paus i Söderköping. Efter lite käk och promenad hoppade vi in i bilen och körde sista biten hem.

Vi har haft det så skönt. Jag hade lätt kunnat stanna några dagar till!!

Jag är så skör. Blir ledsen för det. Ledsen för att jag inte känner igen mig själv. Så mycket som har hänt. Stora bitar i mig är så trasiga… trasiga efter all skit. Därmed inte sagt att det går att reparera. Men reparationen ska hålla också och under torktiden är den extra känslig. Så TÄNK PÅ DET. Den kan inte utsättas för fler påfrestningar. Jag ska lyckas och jag vet att jag kommer att göra det. Jag vill kunna lita på människor igen. Jag vill leva MITT liv vart jag vill. Ibland så faller jag, idag är en sådan dag… men jag vet att jag kommer upp. Jag vet var jag hittar den styrkan och jag vet vilka som kan ge mig den. Att fokusera på det jag faktiskt har; En utbildning, ett jobb, en bil, en lägenhet, underbara vänner, helt fantastisk familj och sist men inte minst en dotter som är helt bedårande. Att tänka på det istället för det som man förlorat. Även om ett kraschat äktenskap gör ont… det är inget jag kan rå för.