I lördags var vi på min favoritmarknad i Borensberg. Den har alltid varit något speciellt. Mamma och pappa hämtade upp oss tidigt, vi hann dock bara åka ca 10 min innan liten kräks. Stanna, torka, byta kläder, torka lite till och sen kunde vi åka igen. Det första ståndet vi sprang på var det med langos. Mmm, inte så ofta som det finns. Mycket folk, pappa hade tålamod att köra barnvagnen. Jag hade gett upp direkt. En lång och supermysig dag.

Igår blev jag tveksam. Varför? För vem? Vill jag? Öppen för alla? Ett tag höll jag på att ta bort alltiohop. Men nej. Min blogg, mina tankar, mina åsikter. Bloggen är min ventil där jag kan få utlopp för det jag känner, där jag kan dela med mig av mig själv och Alicia. Hur vi klarar vardagen. Bloggen är ju jag, jag har inget att dölja. Jag har inget att skämmas över. Den har varit med mig på resans gång och hjälpt mig få perspektiv på saker och ting. Samtidigt som mina läsare också är med mig på resan. Hjälp och stöttning finns där från oväntat håll. Så efter en natts funderare så kom jag fram till att jag vill fortsätta med min blogg, den är min och något jag faktiskt är stolt över. Så det så! Vill jag så ska jag även om inte allt kan skrivas med...

Gick en promenad, pratade med världens bästa vänner. Rensade tankar. Det gör så mycket, att bara få allt ur sig. Känns betydligt bättre nu. Vissa saker står jag ut med och andra inte. Där gick definitivt min gräns för vad jag klarar av. Många gånger så biter jag ihop. Skiter i allt och bara kör på för Alicias skull.

Promenaden slutade hos mina föräldrar. Tack för allt ni ställer upp på mig. God mat och en liten Alicia i fokus. Babysittern där är jääättekul. =) Så kul att se henne hur hon försöker fånga "bollarna" och sedan föra båda händerna till munnen. Konstaterade att det börjar bli höst... mörkt och blåsigt. Pappa följde mig hem. Gillar inte mörkret. Det finns alltid någon liten lampa som lyser hemma hos mig. Betydligt trevligare så.

Igår hittade min lilla tjej sina händer på ett helt nytt sätt. Hon för dom mot varandra och liksom utforskar den ena handen med den andra. Sedan ska båda självklart in i munnen. Nu är det i princip omöjligt att ta ett kort på henne utan båda händer i munnen...

Har inte kännt igen min lilla tjej ikväll... undrar om något är på gång. Ledsen och sådär ledsen gråt som bara säger just ledsen. Hmm... Nu har hon iaf somnat i sing säng. Lilla gumman.

Idag har vi varit och hälsat på Frida, Thobias och deras Amilia. Oj, vilken skillnad på tempo och intensivitet på en 2,5 åring och Alicia... =) Jag blev ju helt slut av att bara se henne. Inte riktigt samma lunk som Alicia och jag har. Har med mig en påse med kläder därifrån också. Märks att Frida och jag har lite samma stil och smak när det gäller kläder.

Nu tänker jag krypa ner i sängen, ska bara bädda först... Var visst någon liten söt tjej som kräktes i min säng i eftermiddags... Undrar vem?!

Alicia och jag har varit ute större delen av dagen. Emma och Alma anlände på förmiddagen så efter lite matsäckspackande bar det av mot skogen. Lingonen var kvar. =) Liten skrutt sov till en början så jag kunde plocka i lugn och ro. Sedan blev det bärsele och nära beskådningen av lingonris för Alicias del. Hon såg sin första groda! Vi fick ihop ca. 3 liter i alla fall, lingonsylt nästa!

På eftermiddagen blev det ytterligare en promenad för min del. Hem till mamma och pappa. Gräset var visst jäääättelångt. Nu är det betydligt kortare. Tillbaks hem för lite kvällsmat och därefter så frågade söta Jennie om jag ville med på en kvällsrunda. Varför inte?! Känns i benen nu. Bra!

Varit duktig här hemma också. Disken fick sig en omgång och blommorna var nog väldigt nöjda med att få lite vatten... En dusch på det och jag känner mig riktigt pigg. Ska erkänna att det blir mys i soffan för min del nu, cola och en Wallanderfilm.


(Undrar om man ska ta det som en pik när gästerna släpar med sig både kaffebryggare, kaffe och dessutom lämnar det kvar...?! Haha.)

Känner att det här kommer bli en bra dag. Emma och lilla Alma kommer snart. Får se om någon har plockat våra lingon?!

Är så glad. Jag har ingen otroligt jobbig sladd som ligger och skräpar rakt över hallgolvet och in i det andra rummet. Har varit så less på den... nu är den äntligen borta. Jag har trådlöst internet nu. =) Tack för hjälpen Ante!

När jag ändå håller tacktal så vill jag verkligen säga ett stort tack till alla inblandade som hjälpt mig att fixa bilen. Tack! Nu är det bara att gasa.

Idag har varit en lugn dag. Jag har inte varit på topp. Kännt mig allmänt konstig och huvudvärk. Inte bra. Alicia och jag har därför inte gjort många knop idag. Behövs inte heller iofs. Räcker alldeles lagom med att bara mysa. Tänkte att jag i alla fall skulle masa mig iväg på en promenad. Kom bara till fotbollsplanen, ingen ork liksom. Satte oss på en bänk och tittade på matchen. Alicia orkade inte ens med första halvlek... somnade sött i vagnen. Hon sover nu men jag har bestämt mig för att bara strunta i alla måsten ikväll. Det får vara.

Hittade några söta bilder på en sovande Alicia. Det märks att hon vill ha något nära och gosa med när hon ska sova.

Igår kändes som en mycket bra dag. Trevlig dag med Alicia och en jättemysig fredagskväll hemma hos Martin och Martina. Tycker det är lite roligt att kissarna är så skeptiska till det som jag släpar med mig dit... =) Vi åt god mat och Ben & Jerry´s glass till efterätt. På TV:n blev det "Män som hatar kvinnor". (Jennie jag vill väldigt gärna se den en gång till. Du vet hur trög jag är när det gäller film...) En läskig och bra film på samma gång. Alicia somnade sött på soffan i vanlig tid med nappen i munnen. Bara att flytta över henne när jag kom hem. Dessutom hade vi sovmorgon i morse. Mmm.

Dagen har vi spenderat med mormor och morfar. Vi hamnade på Svintuna marknad. Mamma och jag gjorde ett roligt fynd i form av kulor som ska blötas upp i vatten. Kan sedan användas till dekoration, bild kommer senare om jag lyckas. När pappa var "barnvakt" till Alicia dukade jag och mamma i ordning till kräftfest.  (Alicia sov på soffan och pappa tittade på finnkampen...)

Alicia sov hela natten. Väckte mig halv åtta i morse. Lyx! =) Nä, allt är inte en dans på rosor men efter en natts sömn känns många saker betydligt bättre. Håller på och tvättar, diskar och städar. Så typiskt mig att börja med allt på samma gång . Samtidigt som jag vill ju passa på och göra allt när Alicias pappa är här. Då har jag ju mer tid själv sedan. Nu blir det duschen och pyssla om sig själv lite. Jag har ju numer 40 naglar att ta hand om... =)

Liten tjej sover nu iaf. Först bara övertrött, gick inte att lägga ner. Magknip... Somnade. Vaknade. Skrek. Bära runt. Somnade. Vaknade. Åt lite... somnade. Vaknade och kräktes. I min säng... Där någonstans blir man smått uppgiven. Efter en hel dag är det så lite som krävs. Visst att jag får hjälp, men med små bebisar händer inte allt på inbokade tider... Samla ihop sig och torka bort tårarna. Bita ihop. Ta hand om skrutt. Efter ett bad så var Alicia nöjd. Dunsade ner i soffan med plutt på magen. Efter en stund började ögonen att falla ihop, somnade bredvid mig på soffan. Struntar fullkomligt i att det inte var i sängen... Det gick iaf bra att flytta över henne till sin säng.

Låg i sängen och bara snurrade. Såå trött egentligen. Helt slut. Så frustrerande att känna så men ändå inte kunna sova. Två steg fram och ett tillbaka. För tillfället ett stort tillbaka. Varför kommer sorg och tankar på kvällen när man ska sova för?! Att bara ligga på kudden och stirra rakt fram, man märker knappt att tårarna bara rinner. Minnesbilder som bara far genom huvudet. Måste dom komma? Måste man plåga sig själv med dom. Bara tanken på julafton (lång borta jag vet) får mig att må illa. Mina drömmar. Vad hände? Finns dom?

Ilskan tar fart. Allt bara känns så orättvist. Känns som att ibland kommer allt bara över mig. Att jag slås av allt som hänt. Fattar jag?! Ibland undrar jag... Vissa bitar som jag trodde var färdigbearbetade bara kommer tillbaka. Varför?! Ska det vara så? Allt jag önskar är EN ENDASTE DAG där jag kan få slippa dessa tankar. En endaste dag där det liksom inte finns. En endaste dag... För så är det inte. Varje dag finns det där. Varje dag. Ibland är jag stark och ibland inte. Men det spelar ingen roll på vilket sätt. Varje dag, länken kommer alltid finnas. En klok människa sa att man lär sig leva med det. Just nu klockan ett mitt i natten känns det overkligt. Sorgen är inte över den som valde någon annan. Sorgen är över situationen. Hur allt blev. Hur allt kommer att bli. En del ovisshet håller på att göra mig galen...

Ibland känns det som ingen förstår. Att det som finns på djupet inte syns utåt. Men likväl så finns det. Ja, jag ler. Jag skrattar. Men, det betyder inte att allt är borta. Det finns med mig varje dag. Ibland känns det som jag håller upp någon jäkla fasad. Till vilken nytta?! Inte för min skull iaf.

Finns så mycket som jag egentligen vill säga. Förklara. Beklaga. Skrika ut. Det får bli till dagboken istället. Det här är en blogg som vem som helst, när som helst kan läsa. Jag har ju valt att ha det så och vill man inte att någon ska läsa så ska man väl inte skriva det?!

Älskade vänner och familj. Ni vet. Ni vet att jag har upp och ner dagar. Ni vet att jag vänder mig till er när jag behöver. Att ni vet att jag klarar mig. För det gör jag. Aldrig att skiten ska knäcka mig. ALDRIG.

Allt jag önskar är en dag. Kommer den dagen någonsin att komma?!

Ett dunkande huvud, borde göra något åt det. Snarast. Ett migränanfall på det här är det sista jag orkar med. Jag måste finnas där för Alicia när hon vaknar.