Gick en promenad, pratade med världens bästa vänner. Rensade tankar. Det gör så mycket, att bara få allt ur sig. Känns betydligt bättre nu. Vissa saker står jag ut med och andra inte. Där gick definitivt min gräns för vad jag klarar av. Många gånger så biter jag ihop. Skiter i allt och bara kör på för Alicias skull.

Promenaden slutade hos mina föräldrar. Tack för allt ni ställer upp på mig. God mat och en liten Alicia i fokus. Babysittern där är jääättekul. =) Så kul att se henne hur hon försöker fånga "bollarna" och sedan föra båda händerna till munnen. Konstaterade att det börjar bli höst... mörkt och blåsigt. Pappa följde mig hem. Gillar inte mörkret. Det finns alltid någon liten lampa som lyser hemma hos mig. Betydligt trevligare så.