Igår blev jag tveksam. Varför? För vem? Vill jag? Öppen för alla? Ett tag höll jag på att ta bort alltiohop. Men nej. Min blogg, mina tankar, mina åsikter. Bloggen är min ventil där jag kan få utlopp för det jag känner, där jag kan dela med mig av mig själv och Alicia. Hur vi klarar vardagen. Bloggen är ju jag, jag har inget att dölja. Jag har inget att skämmas över. Den har varit med mig på resans gång och hjälpt mig få perspektiv på saker och ting. Samtidigt som mina läsare också är med mig på resan. Hjälp och stöttning finns där från oväntat håll. Så efter en natts funderare så kom jag fram till att jag vill fortsätta med min blogg, den är min och något jag faktiskt är stolt över. Så det så! Vill jag så ska jag även om inte allt kan skrivas med...