Jag kan inte sova...
Ilskan tar fart. Allt bara känns så orättvist. Känns som att ibland kommer allt bara över mig. Att jag slås av allt som hänt. Fattar jag?! Ibland undrar jag... Vissa bitar som jag trodde var färdigbearbetade bara kommer tillbaka. Varför?! Ska det vara så? Allt jag önskar är EN ENDASTE DAG där jag kan få slippa dessa tankar. En endaste dag där det liksom inte finns. En endaste dag... För så är det inte. Varje dag finns det där. Varje dag. Ibland är jag stark och ibland inte. Men det spelar ingen roll på vilket sätt. Varje dag, länken kommer alltid finnas. En klok människa sa att man lär sig leva med det. Just nu klockan ett mitt i natten känns det overkligt. Sorgen är inte över den som valde någon annan. Sorgen är över situationen. Hur allt blev. Hur allt kommer att bli. En del ovisshet håller på att göra mig galen...
Ibland känns det som ingen förstår. Att det som finns på djupet inte syns utåt. Men likväl så finns det. Ja, jag ler. Jag skrattar. Men, det betyder inte att allt är borta. Det finns med mig varje dag. Ibland känns det som jag håller upp någon jäkla fasad. Till vilken nytta?! Inte för min skull iaf.
Finns så mycket som jag egentligen vill säga. Förklara. Beklaga. Skrika ut. Det får bli till dagboken istället. Det här är en blogg som vem som helst, när som helst kan läsa. Jag har ju valt att ha det så och vill man inte att någon ska läsa så ska man väl inte skriva det?!
Älskade vänner och familj. Ni vet. Ni vet att jag har upp och ner dagar. Ni vet att jag vänder mig till er när jag behöver. Att ni vet att jag klarar mig. För det gör jag. Aldrig att skiten ska knäcka mig. ALDRIG.
Allt jag önskar är en dag. Kommer den dagen någonsin att komma?!
Ett dunkande huvud, borde göra något åt det. Snarast. Ett migränanfall på det här är det sista jag orkar med. Jag måste finnas där för Alicia när hon vaknar.
Den dagen kommer! Jag vet inte när eller hur men jag vet ATT den kommer! KRAMAR
Ja det är sant, dagen kommer!
Men att ha blivit sviken tar tid att komma över. Flera år senare kunde jag fortfarande känna en fruktansvärd ilska över att en människa kan behandla en annan människa så nonchalant. Även när jag gått in i ett nytt förhållande och verkligen inte hade kvar några känslor för den första så kunde känslan av svek komma tillbaka, men jag lovar att det kommer komma dagar när du inte ängnar det hela en endaste tanke, förmodligen innom en inte allt för snar framtid. Och så till slut kommer tiden när du kan säga att det var lika bra att det blev som det blev, jag vet det känns helt omöjligt i dag men till slut kommer du att vara där.
Mitt råd är att du ska tillåta dig att älta, ingen mår bättre av att hålla allt innom sig, och att skriva av sig är absolut en bra grej.
Hoppas att du får sova gott i natt.
// Lina
Tack för er omtanke och peppning! Idag är en mkt bättre dag.
