Hemma. Hostat Duschat. Halvsovit. Försökt vika tvätt. Sjukänmält mig veckan ut. Ensamheten ikväll skapade dessutom en fruktansvärd ångest. Men eftersom läget är som det är har hon det bättre där hon är. Varför kan jag inte bara slappna av... Kommer jag någonsin klara av det igen? Tycker inte om mina hjärnspöken... Men jag har jätesvårt för att inte ha setts på en hel vecka. Natt natt och heja Sverige!