Pappas dag!!

Dagen började med att jag, Liza och Alicia överraskade Fredrik med fika på sängen. Mys. Sedan hem till mamma och pappa som bjöd på söndagslunch. Mmm tyckte Alicia och åt med god aptit. (Vilket inte sker alltför ofta nuförtiden...) Vidare och ett besök på kyrkogården i Regna och därefter hem till farmor Tyra på fika. Mmm tyckte Alicia för andra gången samma dag. Men jisses... först blyg och mammig till att stå för underhållningen alldeles själv. (Jag något nervös bland alla saker...) Fick en känsla av Pippi Långstrump på kalas... Det var bara en sked som kastades på matbordet och en arg tillsägelse om att inte slå mig i ansiktet. JAG BLIR GALEN PÅ DET... Tips någon? Från att mysa, gosa och på en sekund svänger hon om.

Ska passa på att beklaga mig lite också. Är riktigt less på att vara sjuk. Är inte jag sjuk så är Liza, Fredrik eller Alicia det. Vet ni om hur mkt det tar på krafterna? Den här helgen var det min och Alicias tur. Skrutt med hög feber... den natten var hon inte kartig. Inte jag heller för den delen. Hjälp vilken maktlöshetskänsla. Som mamma känner man att man vill ta allt själv bara hon slapp. Skönt ändå att det blev en topp och att det vände. Idag har hon mest varit snorig. Men när det hela tiden är "sjukt" så finns det ju noll vuxentid?! Hur gör alla andra? Är det inte ett barn som sover på oss i soffan så är det ju en plutt som vägrar somna om utan mig på natten... Funderar på om det har blivit ett problem för mig. Har inte bestämt mig än.

Kanske känner mig lite småfrustrerad för den här helgen har jag bara varit mamma, om någon förstår vad jag menar... Laga mat, diska, barnvakt och ta hand om sjuka barn dagtid och nattid. Och älsklingen undrade varför jag somnade så fort jag lade huvudet på kudden?! =)

Men efter munsår, migrän och mens så har jag i alla fall börjat få tillbaka den mesta känseln i ansiktet. Helt galet. Jag såg/ser inte klok ut... så illa har det aldrig ett munsår varit för mig och ena sidan av ansiktet har varit helkonstigt. Kliar, svider, domnar, pirrar... Idag känns ögat rätt skapligt. Fattar noll.

Har också börjat träffa en kurator igen. Känns som en bra personkemi. Hoppas på att det kan utveckla sig bra.

Långt blev det, men kände för det. I morgon är det måndag och jag ska stänga + att det är kvällsmöte. Orka. Och nej jag har inte varit det minsta nyttig i helgen. Har inte orkat det, om man nu får säga så... Men jag är nöjd över att nedgången har börjat igen. - 28,6 kg sedan Alicia föddes.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0