Äckliga små kryp...

Det är så mycket som snurrar i huvudet för tillfället. Känns inte som jag orkar med allt. Det är bara att inse att jag räcker inte till, inte till det som förväntas av mig och än mindre det jag vill. Ska det kännas så? Ska det vara såhär? Kära vänner och familj, ta inte åt er nu!! Men jag känner mig ensam... så svårt att förklara. Vem är jag? Varför kan inte alla bara få må bra för? Känner mig som den största egoisten för tillfället...


Möte på jobbet igår. Känns faktiskt väldigt okej att börja jobba igen. Det blir kul med lite nytt arbetssätt. Från att ha jobbat mest med dom större barnen kommer "min" grupp bestå av dom allra minsta. Det som jag verkligen håller alla tummar och tår för är att det ska gå att hitta en lösning när det gäller mina arbetstider. Önskar sååå att jag kan få den lediga dan, en dag med Alicia. Hoppas hoppas är det enda jag kan göra.

Plockade upp mitt lilla busfrö i morse. Ett gnälligt sådant... Ingen bra dag. Alicia har haft sin första fästing också. Äckliga små kryp!! Jag höll och Emma plockade snäll bort den. Vi har hunnit med en lunch med Martina och kvällsmat hemma hos mamma och pappa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0