Kan inte sova. Alla andra sover. Ledsen. Hamnade här. Klockan är 22.22... Då får man önska sig något?! Ja eller hur?! Ahhhhhhhhh... det bor en sorg i mig som är svår att förstå. Skulle vilja påstå att det inte är någon som förstår. Ni vet vad jag drömmer om. Jag drömmer om den "där" dagen. Men börjar inse att den finns inte... Den finns inte... *gråter* Ärligt så förstår jag faktiskt inte hur jag ska orka ha det såhär. Ska mitt liv se ut såhär? JAG VILL INTE!!!!!!!!!


Att samarbeta med en person som man egentligen ALDRIG någonsin mer vill se eller veta av. Det är så motstridiga tankar och känslor att det inte går att beskriva med ord. Jag vet att jag måste, jag vet jag vet... Men för att vara övertydlig för att slippa vissa kommentarer så har inte det NÅGOT med Alicias relation med sin pappa att göra. Okej?! DET ÄR MINA KÄNSLOR SOM JAG BROTTAS MED! Vad ska man säga... INGET förvånar mig längre. Ingenting... en likgiltig känsla tar form och den skrämmer mig, massor.

Förlåt alla som jag inte hör av mig till... men det finns liksom INGEN ork kvar för tillfället. Orkar inte. När det blir så blir alla simpla saker till och med överjobbiga. Svårt svårt att förklara...


Måste försöka sova, vill vara världens bästa mamma till min skatt när hon vaknar!!

Se mig, tyck om mig...