Ahhh.... äntligen är min plutt "tillbaka" igen. Nu på morgonen har vi ätit frukost utan gråt?! Vi har lekt, busat och Alicia har börjat "prata" igen. (Efter en vecka med napp i munnen så går det ju inte att säga så mycket...) Efter att jag hämtat Alicia i lördags fick jag nog... Hon kräktes ner hela sig, bilstolen, bilen, mig... Jag behöver nog inte beskriva den situationen mycket mer. Efteråt var hon liksom "borta", helt tom i blicken. Där fick jag nog!!!! Nu skulle jag bara veta vad som var fel med min älskling. Jag tänkte inte lyssna på mer råd om alvedon-höra av sig om det blev värre-snack. Så i lördags kväll var vi och träffade en läkare. (Mitt i läkarbesöket ringer Emma och säger att Alma har scharlakansfeber... Alicia hade ju hunnit smitta stackars Alma.) Halsprov tas på mig och Alicia, vilket visar att Alicia har streptokocker i halsen, halsfluss. Inte så lustigt att min älskling vägrat mat... Nu har vi påbörjat penicillinkuren och jag känner mig så lättad. Att få veta vad som varit fel.