Har pysslat hela eftermiddagen och kvällen inför skrutts dag. Städningen behövdes ju iofs i alla fall. Men ändå. Slog in lilla tjejens paket... Pang, så kom tårarna. Så mycket känslor bakom. Ett år sedan. Det gör ont. Vet inte riktigt hur jag ska förklara att det gör ont. Visst, jag valde min ensamhet ikväll. Men iaf. Jennie kom över och pratade bort någon timme. Alltid trevligt att ha dig här. Nu är kameran laddad, tårtan i kylen, paketen inslagna och kläderna framplockade. För i morgon är det ingen vanlig dag. =)