Vägskäl?!
Ja, det är nog lite där jag befinner mig för tillfället. Bloggen = min ventil. Där jag har satt ord på allt som varit och allt som är. Vart är jag nu? Vilken resa... Det blir tomt i bloggen när jag börjar fundera, när jag liksom hamnar i en ny fas. Nu är en ny fas, nu är ett nytt år med nya tag och med nya möten och vänner.
2009 var nog inte riktigt ”mitt” år… Ett år bitvis i totalt kaos. Otrohet, lögner, skilsmässa, svek, ensam gravid, förlossning men också ett år fyllt av FAMILJ och VÄNNER. Helt otroligt att Ni faktiskt fick mig på fötter igen. Jag är inte ute på andra sidan än, men jag ser ljuset, jag ser öppningen och jag kan faktiskt se åt sidorna och kan se möjligheterna. DET känns helt otroligt. Jag kan också se tillbaka och vissa saker minns jag inte… medan andra tyvärr sitter som berget.
2009 var nog inte riktigt ”mitt” år… Ett år bitvis i totalt kaos. Otrohet, lögner, skilsmässa, svek, ensam gravid, förlossning men också ett år fyllt av FAMILJ och VÄNNER. Helt otroligt att Ni faktiskt fick mig på fötter igen. Jag är inte ute på andra sidan än, men jag ser ljuset, jag ser öppningen och jag kan faktiskt se åt sidorna och kan se möjligheterna. DET känns helt otroligt. Jag kan också se tillbaka och vissa saker minns jag inte… medan andra tyvärr sitter som berget.
Det bästa med 2009 är, utan tvekan, Alicia!! Utan henne vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Jag tror att bloggandet kommer se ut på ett annat sätt framöver. Hur vet jag inte riktigt än... klurar på det. Jag vill ju blogga om mig och mitt liv. Just nu hoppar jag över vissa delar och det känns oxå väldigt konstigt. Jag vill ju vara mig själv så mycket som möjligt. Det är jättesvårt... Ngn mer som känner likadant?
Kommentarer
Postat av: syrran
Mmmm, du vet ;-)
Kram! Du bestämmer...
Trackback