Trodde jag ja...

Alicias kanin... Ja, hon älskar verkligen sin kanin. Den får snällt följa med i bil och vagn om så behövs. Jag tycker att den är lite stor och osmidig. Så... jag skaffade, i princip, en likadan fast lite mindre och vitare kanin. Hon tog den, smakade på den, grimaserade, tog upp den för att sedan kasta iväg den... Visade henne sedan den riktiga kaninen och då var allt som vanligt igen. "Anfall" och så in i munnen... Jag har placerat den nya kaninen i sängen. Behöver jag säga att hon inte ens tittar åt den. Borde väl förstått att det bara finns EN kanin. Eller?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0