Det var ju inte såhär det skulle bli. Just nu är jag bara så otroligt ledsen för Alicias skull samtidigt som jag försöker trösta mig med att hon inte vet ngt annat... Dags för möte igen. Känns väl sådär, men ändå bra att vi har möjlighet att få komma dit. Går bara som i en dimma för tillfället, orkar inte ta tag i något. Det här inlägget rimmar ganska illa med mitt tidigare om att bli mer positiv men iaf.

Alicia kräktes igår, men som tur är inget spår av magsjuka iaf. Phu! (Måste tacka Ica Östra Husby som släppte in mig efter stägningsdags... var tvungen att fylla upp blöjförrådet ifall det skulle varit magsjuka...)