Lämnade Alicia hos sin pappa och begav mig hem. Hem till en tom lägenhet. Hem helt ensam. Visst, det är inte första gången. Verkligen inte. MEN idag kändes det så hemskt... och gör fortfarande. Skrutt kommer inte hem förrän om 3 timmar. Shit... lång tid idag. Inga kommentarer om att jag ska njuta och tycka att det är skönt. Just nu vill jag bara vara med henne. Se henne... Såhär länge är jag inte van att vara utan henne. Kanske extra jobbigt att vara själv just nu när jag har blivit bortskämd med något helt annat.

Rätt irriterad idag också. Blir lätt det när jag börjar fundera. Blir riktigt arg när jag tänker på vilken ekonomisk situation man har hamnat i. Jag har lärt mig att acceptera läget och vant mig vid att det är såhär här det kommer vara. MEN att det blev såhär kan göra mig galen rent ut sagt.

Jag valde att skaffa barn för att få vara med mitt barn... inte att dela upp henne. DET gör ont, ont som f*n. Det blir så tydligt när man blir själv. Tänk er själva att inte få vara med ert barn?! Och nej inga kommentarer om att jag ska vara glad att hon har en ansvarstagande pappa osv... Det är något helt annat. Klart att Alicia ska ha båda sina föräldrar. Det är inte dit jag vill komma. Ville nog bara beskriva mina känslor. Ju äldre hon blir detsto mindre tid "får" jag med henne... Det här är från min synvinkel. Jag vet... Men åter igen... jag skaffade barn för att vara med det!! F*n så orättvist det känns... DET kommer jag ALDIRG att förlåta. Den missade tiden med min skrutt...