Vaknade av Alicias gulliga små ljud första gången vid 6. Lääänge sedan hon sov så länge och dessutom somnade om. Behöver jag säga att det kändes helt underbart? Tänk vad sömn har för påverkan på människor egentligen. Varit på promenad med Martina, ätit lunch, fikat och strosat runt lite. Fredagsmys hemma hos mamma och pappa. Jag hade en riktig svacka på eftermiddagen... Lite läskigt för jag har ingen aning om var den kom ifrån. Pang på och tårarna bara rann. Jag vet att det går över och att det hela tiden går upp och ner, men att det alltid blir lite bättre för varje gång. Har nog insett att jag måste våga be om hjälp, samtidigt som jag absolut inte vill vara till besvär för någon. (Vet att inte alla tycker så men iaf) Promenerade iväg och kunde känna hur allt sakta lättade. Åt Jennie-inspirerad kvällsmat som blev mycket uppskattad. Alicia fick prova sin åkpåse lite mer på riktigt idag. Det ser så mysigt ut, jag vill också sova så. Labanmössan har kommit också. Äntligen. Pappa följde mig hem sedan, gillar inte mörkret.