Vi låg på golvet hur länge som helst, nos mot "nos". Hur busig hon än må vara och hur mycket hon egentligen skräpar ner så gör det inget. Hon är världens gosigaste kanin. Låg där en bra stund, känslor som bara väller över. Tårar som rinner. De går inte att styra över, tror inte man ska det heller. Djur sviker inte.

Försökte sedan att fånga ninen på bild... Inte det lättaste. Håller jag fram kameran så kommer hon direkt och nosar på den, lite svårt med så närgågna bilder. Eller så smiter hon iväg, vänder rumpan till...