Den enda anledningen till detta inlägg är för jag vill att sanningen ska fram. Ibland kan det ju vara lite si och så med det, med tanke på vart man bor… Ni ”härifrån” förstår säkert vad jag menar. Samtidigt kanske min historia kan göra att fler faktiskt orkar gå igenom det jag tvingas till att göra nu.

Jag är sårad, ledsen, knäckt, bedragen och jag känner mig såå lurad. Smärtan som bor inom mig kan inte med ord beskrivas. Jag har aldrig upplevt ngt sådant i hela mitt liv

*Jag är gravid (igen, och allt ser bra ut den här gången)
*Han var otrogen mot mig (jag gravid i v. 17)
*Utkastad av mig
*Nu har han bestämt sig för att ta ut skilsmässa efter 9 års förhållande
*Han lämnar mig för någon annan (jag gravid i v. 28)

Kan också tillägga att det finns fler punkter och omständigheter som jag bra gärna skulle vilja nämna här men… de frågorna hänvisar jag vidare.

Kämpar nu ensam vidare med min mage och graviditet. Försöker att rikta min ork, styrka och hopp mot den 12/6 när Krumelur beräknas titta ut.

Good bye my lover, good bye my friend… Jag har aldrig blivit så sårad och knäckt i hela mitt liv. När man behöver någon som mest, när man litar på någon som mest.  Fy f*n för dig och hur du har behandlat mig.

PUNKT.