Jag hatar mina känslor, jag hatar mina tankar, vill att alla graviditetshormoner bara ska fly sin kos. Det är f*n som att åka berg- och dalbana. Man sitter där, helt plötsligt, sedan går det undan, man drabbas av panik några gånger, hoppas att resan snart är över. Kan man styra åt det håll man önskar?! Kan man bromsa och kliva av?! Nej, det är bara att gilla läget och hoppas att man inte spyr på slutet… Dum som man är kanske man ändå utsätter sig för ännu ett åk?! Varför liksom… varför?

Sov länge idag. Skönt iofs, men jag tänker inte säga hur länge... Vädret: Ingen kommentar. Mitt humör: Ingen kommentar. Till slut tog jag tag i mig själv, petade i mig lite mat, hoppade in i duschen och styrde mot Maxi-huset. Gillar affärer som har öppet sent.

På Kapp Ahl kunde jag bara inte stå emot den gulliga pyjamasen. Blir tokig på alla söta bebiskläder.

På Maxi har jag gått och nosat på en parfym hur länge som helst. Vill ha... Men hela tiden tänkt att det är onödigt. Idag kunde jag inte motstå den längre. Den fick snällt följa med hem och det var ju faktiskt jääättelänge sedan jag köpte ngn parfym. Den påminner om en parfym jag köpte på en klassresa till Tyskland för sådär 100 år sedan. Idag fanns det bara en kvar i hyllan och jag tog fram mitt "sunda" motto. Buy it now or regret it later...