Får man säga så?! Ja, det får man. Blä! Vädret är trist, "sovit" värre än värst, grubblat för mycket. Inte blev dagen som tänkt heller. Började med en promenad på förmiddagen, trots regnet. Det är i alla fall skönt att jag har kommit in i den rutinen igen. Det gör skillnad direkt. Glad att jag faktiskt börjar känna igen min kropp igen. Alla grav.kilon är borta!! Nu vill jag bara komma i form. Sedan undrar jag.... snälla snälla hur svårt kan det vara att passa en endaste tid någon gång...? Visst att jag är tidsoptimist, för det är jag. Men det här är ngt helt annat och jag blir galen. I morgon är det mötesdags och det känns väldigt bra. Så glad att kommunen kan ställa upp med sådant. Tack!