Jag är så skör. Blir ledsen för det. Ledsen för att jag inte känner igen mig själv. Så mycket som har hänt. Stora bitar i mig är så trasiga… trasiga efter all skit. Därmed inte sagt att det går att reparera. Men reparationen ska hålla också och under torktiden är den extra känslig. Så TÄNK PÅ DET. Den kan inte utsättas för fler påfrestningar. Jag ska lyckas och jag vet att jag kommer att göra det. Jag vill kunna lita på människor igen. Jag vill leva MITT liv vart jag vill. Ibland så faller jag, idag är en sådan dag… men jag vet att jag kommer upp. Jag vet var jag hittar den styrkan och jag vet vilka som kan ge mig den. Att fokusera på det jag faktiskt har; En utbildning, ett jobb, en bil, en lägenhet, underbara vänner, helt fantastisk familj och sist men inte minst en dotter som är helt bedårande. Att tänka på det istället för det som man förlorat. Även om ett kraschat äktenskap gör ont… det är inget jag kan rå för.