Känner att jag mår rätt så bra för tillfället, många bitar faller på plats och Alicia och jag börjar nog hitta vår vardag.  Det som också känns väldigt skönt är att det känns som jag har tagit ett steg till i processen.  Saker som skulle ha knäckt mig för bara ett par veckor sedan kan jag hantera på ett helt annat sätt. Glädjen när jag insåg det  var enorm.  Kanske fanns någon mening med att jag letade fram just den pocketboken?!

Det som fortfarande spökar är ekonomin. Det är väl nu om någon gång man behöver sin lön... Jag har svårt att anpassa mig tror jag. Svårt att ställa om när man är van vid något annat. Känner mig själv alldeles för väl. Jag lyckades bra då när jag blev själv och har därför bestämt mig för att ta tag i samma metod som jag använde mig av då. Skriv upp allt, spara kvitton och handla med kontanter istället för kort. Jag ska väl inte klaga egentligen, vet att många många fler har det sämre. Men riktigt frustrerande att inte ha koll och den kollen tänker jag skaffa mig, nu! Det är bara att inse fakta!! Låter enkelt men himla svårt...

Idag har vi haft en lugn dag. Tjejen sov hela natten. Vaknade första gången kl. 7.00 men då trodde nog liten att hon höll på att svälta ihjäl... =) Dagen fortsatte med massor med mys,  en promenad, under protest då Alicia inte förstår meningen med att behöva ligga ner i vagnen, vaken... hemska tanke. Blev att bära runt skrutt på armen då bärselen låg kvar hemma.

Det blev en seriös springtur idag också. Ojoj, men man måste ju börja någonstans. Tänkte öka på sträckan lite tills nästa gång. Vet inte om det är bra eller dåligt att vara så envis som jag när jag ska springa. Har jag väl bestämt mig så springer jag tills det känns som jag ska falla ihop... vägrar att stanna och gå. Benen känns sådär lagom trötta, undrar hur dom känns i morgon!?