Vilken konstig känsla. Kunde inte fatta riktigt. Mina saker är kvar, åker dit ngn dag i veckan och plockar ihop dom. Tömma skåpet, ta bort teckningarna, hitta alla kläder jag lagt överallt. =) Avslutade min arbetsdag med ett utvecklingssamtal. Ett lätt sådant.

Har fått massor med "saker" idag. Kramar, fina ord och presenter. Allt betyder lika mycket. Blir alldeles rörd.





Pratade med en av våra 3 åriga killar idag.

-Vad var det som lät? (mitt gravidsmycke slog i mitt armband)
-Det var den här som lät. (visar mitt smycke)
-Varför då?
-Då kanske bebisen i magen kan höra det.
-Bebis, bebisen i magen!?
(Fortsätter att hjälpa honom med kläderna och en stund senare tittar han upp på mig i ögonen och säger.)
-Lina du är jättestor!!
Där någonstans kan jag inte låta bli att skratta. Kommer verkligen sakna sådana samtal. Det där härligt ärliga som barnen spontant kläcker ur sig.